Åkes låt- och vishörna 2
Kom med på en resa över omtyckta metsjöar i Dalarna när vi i det andra avsnittet av Åkes låt- och vishörna tar en djupare titt på ”Kom kullor/pojkar/gossar” – en polsktrall som handlar om glädjen i att ta upp metspöt och ge sig iväg mot sjön i glatt sällskap.
Att fiska var förr som idag en omtyckt aktivitet och husbehovsfisket spelade en viktig roll för människorna i Dalarnas förflutna. Landskapets tusentals sjöar gav ett betydande tillskott till matbordet när jordbruksmarkerna inte räckte till. Hur livsviktigt fiske var varierade mellan byarna, men i en sjörik bygd med knappa jordbruksmarker som Venjan berättas det att fisk ”jämte bröd och mjölk var den stående rätten för dagen och ibland under nödårstider även fick ersätta brödet.”¹
Vispolska, fiolmelodi och hornlåt
Den här visan verkar vara en riktig daladänga. Det finns många lokala varianter runt om i Dalarna men den är svår att hitta utanför landskapsgränserna.
Den idag mest kända varianten av visan kommer från Malung och förekommer i Karl Erik Forsslunds verk Med Dalälven från källorna till havet. Forsslund tecknade upp följande text med en tillhörande melodi efter folkskollärare Lars Gylin (1860-1920) år 1919.
Sångens melodi förekommer just i Malung även som fiollåt, med olika varianter upptecknade efter Haga Olof Persson (1863-1935), Troskari Erik Persson (1830-1922) och Lissmyr Erik Persson (1857-1930). I Forsslunds uppteckning av Haga Olof står det att spelmannen hade hört låten spelas på horn förr i tiden, men i hans fiolversion såsom de andra flyttas den andra frasen upp en oktav – en anpassning av låten till fiolens större omfång.
Här spelar Åkes bror Joel Hermansson melodin så som den är upptecknad efter Haga Olof.
Omtyckta metsjöar
Melodin skiljer sig åt i visans olika varianter i Dalarna men handlingen är ofta densamma. Däremot anpassades texten efter den lokala geografin och till och med inom en enda socken kan man hitta olika sjöar som omnämns. Till exempel sjunger Knekt Lydia Eriksson (1900-1976) från Malungsbyn Idbäck, inspelad 1969 av Wille Toors, om Vallsjön i stället för Hättsjön – inte konstigt när hon bodde på västsidan om Västerdalälven där man har närmare till Vallsjön.
Knekt Lydia Eriksson, Kôm pojkar (MSKA 34)
Förutom Hättsjön och Vallsjön i Malung sjöngs det om Almasjön i Äppelbo, Gusjödammen i Nås, Styrsjön och Opplimen i Leksand, Gryssen i Rättvik, Ockran i Boda, Gutdypeln i Mora, Sälsjön och Mångsjön i Sollerön och Kättbosjön i Venjan. Det är som att få en karta över omtyckta metsjöar i hela övre Dalarna!
I de flesta fall går det att reda ut vilken närliggande sjö det är som omnämns, men ibland så rör det sig om mycket lokala benämningar och ställen såsom ”Gutdypeln” som refererar till ett djupt ställe i Dysån nära Pellsjön i Oxberg. I den här varianten från Älvdalen, inspelad av Märta Ramsten 1968, har vi inte kunnat reda ut vilken sjö som menas. Finns det en Älvdalssjö med namnet som Maria Rotman (1901-1989) sjunger eller är det bara ett generiskt sjönamn?
Maria E. Rotman, Kom gossar (SVA BA 0361)
Kullor, pojkar och gossar
Den kända Malungsvarianten av visan uppmuntrar kullorna till att följa med och meta, men i de flesta texter är det pojkar och gossar som ska få hålla i metspöt. I en variant från södra Venjan sjungen av Anna Sohrén för Matts Arnberg 1967 finns det dock en sällsynt andra vers. I första versen är det pojkarna som ska meta i Kättusjön (Kättbosjön) och i den andra är det kullorna som ska till Flöjsåsen (Flusåsen, ett äldre namn för Kättboåsen) och supa. En bra arbetsfördelning helt enkelt!
Anna Sohrén, Köm nu pöjker (SVA BB 9682)
Jontkullor och Jons Kari
Ofta var det kvinnornas roll att rensa och steka fångsten – kanske över glöden, ett tillagningssätt som lever vidare i Dalarna än idag. Detta speglas i vistexterna där det är kullorna som ska steka abborren och mörten. I vissa varianter är det kullor från en nämnd plats (som Bodakullor, Oxbergskullor, eller Selikullor från Solleröfäboden Selen), en viss släkt (Jontkullorna i Nås) eller en särskilt person (Jons Kari som omnämns i varianter från Leksand och Älvdalen). I den här roliga inspelningen med Agnes Broman (1914-2003) från Sollerön, inspelad 1973 av Gunnar Ternhag, är det mamman som ska steka fisken.
Agnes Broman, Kummir kullor (DM BA 0187)
Vill du leta vidare?
Det finns en uppsjö av melodi- och textvarianter till visan i arkivet och här finns ett urval av traditionsbärare som har spelat eller sjungit den. Om inget annat uppges finns uppteckningen eller inspelningen i WebbFiol.
Några upptecknade traditionsbärare
Lars Gylin, Malung – Med Dalälven från källorna till havet
Haga Olof Persson, Malung – Med Dalälven från källorna till havet
Troskari Erik Persson, Malung – Svenska låtar Dalarna
Lissmyr Erik Persson, Malung – Einar Övergaards folkmusiksamling
Ljuder Anders Persson, Mora – Folkmusikkommissionens arkiv
Fräs Erik, Boda
Björs Olof Larsson, Leksand
Knis Aron Karlsson, Leksand
Back Karl Andersson, Rättvik
Några inspelade traditionsbärare
Knekt Lydia Eriksson, Malung
Tilda Magnusson, Äppelbo
Knis Karl Aronsson, Leksand
Kerstin Nord, Boda
Maria E. Rotman, Älvdalen
Agnes Broman, Sollerön
Lilly Sterner-Jonsson, Sollerön
Anna Sohrén, Venjan
Matspers Sven Ohlsson, Nås
Vet du om någon annan variant som inte nämns här? Tipsa gärna oss om den på john.f.goodacre@folkmusikenshus.se.
¹ Upptecknad 1934 av Håll Nils Mattson, Venjan. Hela uppteckningen från ISOFs arkiv finns här.
Om Åkes låt- och vishörna
Åkes låt- och vishörna är en miniserie med djupdykningar i Folkmusikens hus arkiv tillsammans med Hars Åke Hermansson, sångare och folkmusikinsamlare från Malung, och John-Francis Goodacre, arkivarie på Folkmusikens hus. På 1970- och 1980-talet reste Åke runt med bandspelare i Västerdalarna och spelade in många äldre sångare och spelmän. Hans inspelningar ingår i Folkmusikens hus arkiv och han är själv en guldgruva av kunskap om traditionella visor från Dalarna.
I låt- och vishörnan väljer Åke ut några favoriter från arkivet för att belysa vissångare, sångvarianter och musiktraditioner från Dalarna som John-Francis sedan skriver och forskar vidare om.
