Den 3 december skrevs traditionen kring den svenska och norska fäbodkulturen in på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Beslutet fattades på Unescos möte i Paraguay.Fäbodkulturen är en levande tradition som innefattar allt från djurhållning och betesmarker till mattraditioner och musik.
– Det är mycket glädjande att det svenska och norska fäbodbruket nu tagits upp av Unesco. Detta innebär inte bara att fäbodkulturen synliggörs och sprids till en bredare publik, utan också att det skapas förutsättningar för ett fortsatt starkt engagemang för att bevara och utveckla denna värdefulla kulturyttring i våra båda länder. Det är särskilt glädjande att detta erkännande ges gemensamt till två nordiska länder, vilket tydligt visar hur kultur rör sig över gränser och hur traditioner delas av flera länder, säger Maria Wilenius, generalsekreterare på Svenska Unescorådet.
I Skandinaviens berg, skog- och kustområden finns sedan århundraden en historia av att flytta boskap till sommarbete och det har gett upphov till en mångfacetterad fäbodkultur. Fäbodbruk handlar om allt från djurhållning till livsmedelsproduktion, markförvaltning, hantverk, musik, berättande och ritualer. Det är en tradition som formar landskapet och bidrar till den biologiska mångfalden. Verksamheten fyller även en social och kulturell funktion för utövarna.
I Sverige har fäbodbruket varit utbrett framför allt i Värmland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland men även förekommit i Uppland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. I dag finns omkring 300 levande fäbodar runt om i Sverige, och flera av dem brukas fortfarande traditionellt med fritt skogsbete, mjölkdjurshållning och beredning av olika mjölkprodukter.
– Att fäbodbruket får detta erkännande av Unesco är ett bevis på dess kulturella och historiska värde för oss i dag och för kommande generationer, säger Martin Sundin, generaldirektör på Institutet för språk och folkminnen (Isof).