Åkes låt- och vishörna 5
I detta avsnitt av Åkes låt- och vishörna slår vi klackarna i taket och tar en titt på en liten visa med många skepnader. ”Hej hopp i tak” är en vistext som har sjungits till flera olika polskemelodier med varianter som rör sig mellan friarvisa, vallvisa, barnvisa, skämtvisa och fulvisa. På jakt efter visan i arkivsamlingarna hittar vi vackert pipspel, frejdig sång och snusk efter Hjort Anders.
Fästmö har jag
I den idag mest kända varianten av visan i Dalarna sjunger en ogift man eller kvinna om sin förlovade som bor i en annan by. Texten i en representativ version upptecknad efter älvdalssoldaten Anders Fogde (1836-1892) i Svenska Låtar lyder så här:
Textens rytm lämpar sig bra till polska och det finns en rikedom av melodier som har använts till ”Hej hopp i tak”. Här spelar älvdalsbördiga Bengt Åkerberg (1927-2018) en melodi med fina utsmyckningar på Evertsbergspipa och sjunger sedan visan, inspelad av Anna Johnsson och Birgit Kjellström 1963.
Bengt Åkerberg, Hej hopp i tak (MM F7 0810)
Förutom i Älvdalen var visan väl känd i Malung där det finns åtminstone tre melodier kopplade till texten. Den första är en variant av den kända ”Jänta och ja”, en melodi som man hittar kopplad till ”Hej hopp i tak” på flera ställen. Den andra hittas i spelmanssläktet Troskari – en slags hurvmelodi som Troskari Mats spelade i dur medans hans morfar Troskari Erik spelade den i moll enligt uppteckningen gjord 1897 av Einar Övergaard.¹
Den tredje melodin sjungs här av Dansar Edvard Jonsson (1893-1976) i en inspelning gjord av Gertrud Sundvik 1969.
Dansar Edvard Jonsson, Hej hopp i tak (DM BA 0042)
Kossa, skomakare och gammelhöna
Dansar Edvards textvariant avslutar med att hävda att ”bröllopet står på timmen”, en av många små skillnader i texten som man hittar i arkivets alla varianter. Rättviksspelmannen Petters Erik sjunger i stället ”och då har hon kossa med sig” i en inspelning gjord 1971 av Lars Jobs. Han sjunger texten till en vallåtsmelodi som han hade lärt sig av hornblåsaren Ris Mor. Kanske var detta hennes anpassning av visans tema till fäbodmiljön?
Petters Erik Eriksson, Hej hopp i tak (SVA BA 1228)
Visan verkar ha varit utspridd med många versioner, åtminstone i mellansverige om inte över hela landet. I en inspelning med Maria Eriksson från Mo i Hälsingland handlar den om en skomakare i stället för en fästmö. En ko är inte heller det enda djuret som förekommer i varianterna. En barnvisa upptecknad i 1800-talets Västmanland lyder ”Hej hopp i tak, stormor å jag, tuppen å gammelhöna.”²
Det finns även flera svenskspråkiga sångare från Finland som sjöng ”Hej hopp i tak” för Matts Arnberg på hans insamlingsresor på 1960-talet. Här hörs den i en inspelning från 1960 vislegenden med Svea Jansson (1904-1980) från Nötö som hade den i sin repertoar av över tusen visor.
Svea Jansson, Hej hopp i tak (SVA BB 9397)
Storstinta och stor säng
Än så länge har texterna varit oskyldiga men andra varianter leker med den komiska potentialen i att ha flera friare – antingen i rad eller på en och samma gång. Karin Grellsson (1896-1979) från Delsbo sjunger ”Hej hôpp i tak, storstinta ja, fem pôjkar tittje ôm mä” i Marie Selanders inspelning från 1972.
Karin Grellsson, Hej hopp i tak (SVA BA 1418)
Spelmannen Viktor Brandt (1903-1986) från Hedemora sjunger i stället ”Hej hopp i tak, stor säng har jag” i en inspelning från 1969 med Matts Arnberg och Gertrud Sundvik. Visan handlar i detta fall om hur många flickor som ryms i sängen och hur han ska göra för att få plats med två till.
Viktor Brandt, Hej hopp i tak (SVA BA 0550)
Högt (upp) och lågt
Det går att hitta ännu mer ekivoka varianter i arkiven, även om upptecknare ibland var selektiva med det som de valde att bevara för framtiden. Spelmannen och hembygdsprofilen Fräs Erik Andersson (1868-1950) från Boda tecknade upp en låt från minnet efter en kvinna som kallades för Sjanka. Enligt uppteckningen började den tillhörande texten med ”Högt upp i tak etc”, men Fräs Erik vägrade skriva ner det som följde.
”Orden till förevarande åldriga vackra tonskapelse, vilka Sjanka sjelv sjöng medan hon dansade med färdkarlarna på färdställena efter Faluvägen, lämpas tyvärr ej sättas i tryck.”
Vi kommer aldrig kunna veta med säkerhet vad det var som Sjanka sjöng, men en uppteckning av en text som börjar ”Högt upp i tak” efter Hjort Anders Olsson (1865-1952) från närliggande Bingsjö skulle kunna vara samma som den saknade texten. År 1921 sjöng Hjort Anders den för upptecknaren Olof Andersson som tillhörande text till en polska efter Pekkos Per. Texten skulle i alla fall få Fräs Erik att rodna!
Högt upp i tak stor mus har jag, 5 ballar går då i na
Å lägger ja dem nätt och sticker jag dem tätt, så går den sjette mittutina.
Från Olof Anderssons uppteckningar efter Hjort Anders Olsson (FMK IIa:05)
¹ Springlek EÖ 340 i Einar Övergaards folkmusiksamling, red. Märta Ramsten (1982).
² Svenska barnvisor och barnrim, red. Johan Nordlander (1886), s. 85.
Om Åkes låt- och vishörna
Åkes låt- och vishörna är en miniserie med djupdykningar i Folkmusikens hus arkiv tillsammans med Hars Åke Hermansson, sångare och folkmusikinsamlare från Malung, och John-Francis Goodacre, arkivarie på Folkmusikens hus. På 1970- och 1980-talet reste Åke runt med bandspelare i Västerdalarna och spelade in många äldre sångare och spelmän. Hans inspelningar ingår i Folkmusikens hus arkiv och han är själv en guldgruva av kunskap om traditionella visor från Dalarna.
I låt- och vishörnan väljer Åke ut några favoriter från arkivet för att belysa vissångare, sångvarianter och musiktraditioner från Dalarna som John-Francis sedan skriver och forskar vidare om.
